Jag är den exeptionella drömmaren. Alltid sägs det att vi människor måste ha mål, någonstans att sträva för att komma framåt i livet. Oj vad mål jag har. Vad drömmar jag har. Ibland lite för många, lite för spårade. När klockan slår 00:00 den 31 december varje år sätter folk nya löften och nya mål. Just detta klockslag. Just denna dag. Jag tycker att mål är något vi ska sätta konstant. Rimliga. Orimliga. Delmål. Visioner. När vi nått dit, förändras målet. Däremot är det viktigt att alltid stanna upp och inse vad DU faktiskt uppnått. Ditt mål. Du klarade det. Du klarade det inte. Reflektera. Gå vidare. De senaste två åren har för mig varit en konstant berg-och-dalbana. Det har tagit mig lång tid att inse att tillsammans med yttre faktorer så har jag också satt mig i denna situation. Jag har tillåtit mig själv att tryckas ner. Men idag mår jag inte dåligt över det på samma sätt som tidigare. Det är okej att må dåligt ibland. Jag har haft en nedåt period i livet men det är dem som också fått mig att inse vilka vänner som funnits där när det varit svårt. Det fick mig att ta en chans i livet och flytta till Umeå. Mina nedgångar har gett mig framgång på andra plan och framförallt i mig själv. Jag har långt kvar, men idag är jag på god väg att hitta den jag faktiskt vill vara. Jag vill inte tillbaka till den jag var innan. Vissa egenskaper och delar vill jag ha, vissa vill jag radera. Tillsammans med min utbildning formar jag nu den nya Pernilla. En Pernilla som lärt sig från sina misstag. Mitt nyårslöfte i år blev därav: "Jag ska leva mitt liv". Att leva mitt liv betyder inte att jag alltid ska skratta eller alltid lyckas. Jag ska leva mitt liv genom att göra saker för MIN skull, det JAG vill och inte vara rädd för att misslyckas med t.ex. skolan om jag åker utomlands en vecka eller två. Jag ska inte vara rädd för den person jag är: positiv, driven och äventyrare. Det är mitt mål. Detta är mitt liv. Och jag ska värdesätta varje minut av det.